Det är lätt att uttala sig om andras sätt att göra saker. I synnerhet verkar åsikter kring barnuppfostran och föräldraskap gå isär väldeliga och generera kommentarer (självklart bakom ryggen på berörda föräldrarna). Företagen riktar in sig på föräldrarnas osäkerhet och påstår än det ena än det andra för att komma åt dina pengar som småbarnsförälder. Jag måste erkänna att jag gick på många av dessa påståenden första gången, men är förhoppningsvis mer hårdhudad denna gång.
Det jag försöker anamma och påminna mig om är att det inte är synd om mitt barn. Barnet bor med tak över huvudet, mat på bordet tillsammans med sina två föräldrar som älskar varandra och barnet över allt annat. Barnet bor i ett land med hög levnadsstandard, trygghet och med alla möjligheter att utbilda sig och leva det liv man önskar för sig själv. Jag läste någonstans att även de som går på socialbidrag i Sverige tillhör de 5% rikaste i världen...vet inte om det stämmer, men det ligger säkert inte långt ifrån sanningen.
Jag hör ofta kommentarer av typen "stackars..."eller "det är så synd om..." så fort en tår fälls, avseende sina egna barn av föräldrar i snarlika förhållanden som i vår familj. En harmlös kommentar kan tyckas, men det tyder på ett föräldraskap som bygger på osäkerhet anser jag och det kan leda till onödiga kostnader för en familj i slutändan. Man kan välja att tycka annorlunda. Det är inte synd om en 3-åring som inte har det nyaste spelet eller en Ipad m.m. Ingen av er som läser detta hade dessa ting som 3-åring och det har väl gått hyfsat, eller?
Oj, vad lätt det var att uttala sig kring föräldraskap i en anonym blogg, bakom ryggen på en massa andra dessutom...! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar